det finns dom som heter Madlén

borde glutta manus, skriva skämt, fila timing. men orkar inte. gick ganska bra idag, fast ingen stor komik uppstod. jag åt bulk och alger och omega3-kapslar och det borde blivit roligt men det blev liksom inte det. jag höll på att kräkas helt i onödan. känns jävligt dumt. vilken skratthora man är. jag bara: kolla på mig! jag drar ner byxorna och äter fiskmat, vilken tok jag är! kul va? kul va? va? vaaa?
nä.
men man lär sig. jag lär mig jättemycket. jag lär mig att det är väldigt svårt att vara rolig och trovärdig och avslappnad och "gå igenom rutan".
gud vad neggig jag är.
kollar på idol och förundras över hur självsäkra alla är. det måste vara en generationsgrej. eller har ALLA slutat med jante? är jag den enda som fortfarande tror att man blir mer omtyckt om man lägger sig på mage i en gyttjepöl och säger "ha inga förväntningar på mig. ni blir bara besvikna"?

jag är inte bara tummen ner. jag håller humöret upp på jobbet och i privatsamtal och även när okända ringer och vill nåt. så jag behöver få ur mig min svarta sörja nånstans. och det blir här.

imorgonkväll ska jag gå på p3s humorgala. en viss person ska roa. och sen ska vi gå hem ihop. mums.

/W