hon är sämst på bio men bäst i test på scen. vem är hon?

Äntligen. Rast och ro.
Helgen har varit hektisk. I lördags uppträdde jag med emma på Open jam på inkonst. vi körde en av våra bästa sketcher och välte stället. det var jävligt kul. När showen var över fick publiken rösta fram den bästa akten och jag och emma vann. Priset är att man får uppträda med open jam på Arvikafestivalen i sommar tillsammans med vinnarna från de andra städerna. Rätt fett om jag får be. När spektaklet var över var jag tom och trött men orkade ändå ta mig till invigningen av aktivitetshuset. jag har ju varit med och skurat stället och planerar att träna cirkus där så det kändes riktigt att dyka upp och dansa. det är ju faktiskt mitt hus med, trots att jag ej har:
dreads
slimmade urtvättade jeans med häng i röven och nitskärp
tatueringar (inga socialist-stjärnor på mina armar)
piercingar i ansiktet (inte ens en liten näsplopp)
svarta linnen med döskallar (inte ens från H&M)
vildvuxet hår över hela kroppen (mitt är halv-ansat)

Kanske onödigt att lista aktivitst-attribut men varje gång jag är i huset eller fikar på glassfab häpnar jag över hur lika alla är i sina sjaviga uniformer och hur annorlunda jag känner mig. Jag skruvar lite på mig och vill helst röra mina klackaskor mot Retro eller Volym. Där jag kan kamouflera mig mot klientelet och få min goda smak bekräftad genom att se min handväska på en snygg tjejs axel. Jag har liksom hittat nåt som fungerar, jag pallar inte få det ifrågasatt.

okej, färdigsnackat. Igår var jag med i en film. Jag sög. Det var knäckande. Jag har aldrig varit bra på film, bara en gång, i min egen film där jag spelar mot mig själv. Alla andra gånger (ca fem) har jag varit stel och ful och fullkomligt otrovärdig. Igår kom jag på varför. Jag har bara fått roller där jag är kär i/flirtar med/ska förföra nån man. Det har varit min enda regianvisning, alla gånger. Rollerna är alltid pyttesmå, oviktiga och det enda jag har att spela på är att jag är kåt eller uppskattar att nån man flirtar med mig. I tio sekunder. "Tack för din usla medverkan, vi kommer aldrig att ens fotografera dig igen." Igår fick de ta om min scen asmånga gånger, alla blev helt stressade för de filmade med 16 mms-film och det är vansinnigt dyrt. Regissören tog mig åt sidan efter varje misslyckad tagning och mumlade "slappna av, förför honom, förför honom, ta det lugnt" men efter den fjärde omtagningen var den enda jag tänkte "säg 'it's a wrap' nu då, säg det för fan". Efter femte omtagningen sa regissören "vi ringar den". Jag såg en tjej ringa in ett nummer på ett papper. Jag hatar filmbranchen.

/W