yoghurt fresh glassen, helt ärlit, vet så go den e

jag börjar mörkna! låg i sofielundsparken idag i bikini och lyssnade på musik. En svärm med småkillar spelade fotboll onödigt nära men jag orkade inte bry mig. slöt bara ögona och dåsade i värmen. plötsligt kände jag hur något skrapade min kropp, en liten jävla pojkslusk försökte dra ner min bikiniöverdel med en pinne! jag skylde blixtsnabbt min hylla och satte mig upp, pojken rusade iväg med sitt cp-gäng. jag funderade på om jag skulle flasha dem och räcka fuck-you men jag valde att vara sansad. la mig ner igen och höjde volymen. spelade helt oberörd. Det är ett familjedrag, att tro att man vinner om man låtsas som om ingenting hänt. en jul blev vi trakasserade av några killar i min klass. De sprängde vår brevlåda med en mindre bomb. Mamma och pappa gick genast och köpte en ny brevlåda, en handmålad i trä som talade om för alla förbipasserande att "här bor några kulturknullare". Några kvällar senare small det igen - brevlådan låg utspridd på trottoaren. Pappa samlade tyst ihop bitarna och tillbringade natten i källaren. Nästa morgon hängde lådan på grinden igen, pedantiskt ihoplimmad. Vi kände oss som en vinnar-familj.

Jag såg en skitbra film igår. Se den! Den heter Napoleon Dynamite. Huvudpersonen hade kunnat gifta sig med min inre nörd Filippa Bark. Det tycks vara de tuffa nördarnas tid nu. De som inte fattar att de anses som mesar utan tycker att det är alla andra som är efterblivna. Filippa i ett nötskal.

Ikväll blir det kändis-spotting som heter duga för ett gäng Dramaten-eliter gästspelar på hipp och jag har fått finfina platser. Sen sticker jag till jeriko och ser Fight family. Dricker väl en och annan TT. Mår bra helt enkelt.


Ciao bambino

/the we we we