ur "Mitt i livet" av ung kvinna "mitt i livet"

okej, föreställningen gick bra, det kom folk och dom skrattade och när den var slut slog de sina handflator mot varandra upprepade gånger. pappa var glad och mamma var stolt och allt var fint utom att min kille kom en halvtimme försent och missade allt och han hade lovat att filma så det var klart jag blev besviken. men han skämdes så jag förlät. man måste förlåta. gå vidare. och så vidare. dagen efter hände en rolig grej. jag och emma fick erbjudande om att jobba för riksteatern i vår. göra en föreställning med sex begåvade killar och turnera i sverige i två månader. vi tacka ja. "ja tack gärna, vi är gärna med" sa vi. när mötet var slut hoppade vi upp och ner och skrek och sen klädde vi upp oss fett mycke och drack stora starka drinkar på snofsig pub. åh, vad jag var lycklig må ni tro. men det är typ overkligt. vi ska repa i malmö i tre veckor först, dom fixar replokal och betalar lön till en person som vi vill ha som "yttre öga", sen repar vi i stockholm i en månad med dom andra och sen har vi premiär och sen ut i vårt avlånga land med succén. fo real, jag dör. enda lilla kruxet är att jag ska spela Filippa jävligt många gånger och hon har gravt synfel och glasögon och det kan hända att mina ögon vänjer mig vid hennes tjocka glas och sen kan jag inte se utan dom och sakta men säker blir jag Filippa helt och hållet. Kan hända att det händer. Ahh, man vet aldrig med glas och ögon och glasögon och när man tittar jättemycket på teve får man liggsår i rövn.
jo att jag såg en komedienne som var rolig och snygg! inspirerande! hon är jude och jävligt ful i mun. säger nedsättande saker om dvärgar och svarta på ett underhållande sätt. hon påminner lite om bill hicks som jag älskar. eller älskade för han är ju död nu. jag älskade verkligen den mannen. han älskade porr och cigaretter. han var den ledsna clownen med undantaget att han aldrig var clown. han var nikotinist men såg på sitt missbruk med enorm mängd humor. han drog säkert cigarettskämt varje dag, tills han dog av lungcancer. man sjöng inte "isn't it ironic" av hon horseface på hans begravning för det ansågs opassande naturligtvis.
Den roliga kvinnan heter Sarah Silverman. Bara att ladda ner.

För det övriga är jag en kortare, mer alldaglig, mindre kurvig och mindre karismatiskt version av uma thurman.
vem är du en sämre kopia av? tänk efter! ta god tid på dig och undvik sedan den personen till varje pris för om ni står bredvid varandra kommer du att se jävligt ful ut.
(Detta är förresten Livs skämt, så skyll inte på mig om det inte var kul.)
godnatt bloggsverige, godnatt.

wendela la la land