teatern är en wifebeater

Det är så ledsamt att alla hatar teater och man själv älskar det som om det vore ens barn men varje gång man ser nån pjäs måste man gråta för att det är så fruktansvärt dåligt. Ibland undrar man hur dom lyckats göra det SÅ totalt innehållslöst och platt och ointressant. Som om dom tagit bort saker som är bra av sig själva, dom har liksom lyckats göra verkligheten sämre än vad den var från början. Helt sjuk bragd ju. Förutom att det inte är en bragd utan bara sjukt. Men imponernade trots allt. Man gillar ju att glo på andra människor, höra om deras liv, snatta på deras intriger osv. Men när det kokas ihop och blir teater så försvinner oftast spänningen. Dom bara pratar och pratar och tror att deras ord väger tyngre när de spottar men nä, man bara somnar i sin obekväma fåtölj. Ridå säger jag bara.. låt den falla och skym för evigt malmö dramtiska teaters skit från mina röda ögon.

Jag längtar till framtiden för jag vill veta hur jag fattade ett beslut som jag måste fatta nu.

Hoppas alla är nöjda och söta

tjo

Wene lan

jo teatern är en wifebeater och jag är hustrun som inte kan lämna. men hur många chanser ska en konstform få egenklien????