detta har hänt

kära bebisar. sicken helg. dimman var tät i fredags, jag gick vilse i fyllan och hamnade på fel humör. satt och var ledsen på en toa tills benen somnade. fast min fest var trevlig, lyckad osv tack vare att mina gäster var trevliga, lyckade osv. vi gick till debaser och såg jens och hans bring me the fucking tjohejsan, man. det var kul men sen blev jag för full och hängde alltså lite läpp i ett pissbås. och jag gjorde det där man inte ska - skickade ett sms till mannen som gör mig ledsen och jag öppnade mitt sår på vid gavel och spillde infekterat blod över hans ovärdiga inkorg. fan, hur skriver jag egentligen? värsta poetkomplexskiten ju. hur som helst. dagen efter gick jag och josef till tempo för att äta, och på uteserveringen precis bredvid satt han med sitt posse (you heard me) och vi hälsade och det var fruktansvärt. en meter fysiskt avstånd, ett varv runt jordklotet psykiskt. det är liksom inte klokt. jag och josef hade trots allt en bra kväll, vi pratade bl.a. om behovet av nya svenska urbana uttryck. josef uppfann: "knipsa" - första toabesöket på en utekväll då man "knipsar förseglingen" till blåsan vilket leder till att man sedan måste springa på toa inkontines-ofta. jag uppfann begreppet "hej och då:a". man kommer till en fest och sen går man. någon: "vill du gå på urin-malins fest?" någon annan: "jag kan tänka mig att hej och då:a"
Nu vill jag inte stå i den här hotell-lobbyn på östermalm längre.
Ut med mig, ut i sol och storstad.

tack alla som skriver fina saker till mig här och per sms. jag skickar t-shirts.

wendelav