hallo

klang och jubel jag skriver rader på min blogg.
har precis cyklat i ilfart från tv-huset, har spelat in robins. det gick bra ikväll! men blev dödsskraj på mörka cykelvägar genom rosengård när en bil stannade och några killar hoppade ut och började springa efter mig. kanske ville dom bara skrämmas, kanske ville dom nåt annat. det var iaf länge sedan jag var så rädd. och cyklade så fort.
fick ett mail idag som måste spridas:

"Det har hänt igen! Två män som stod åtalade för grov våldtäkt och misshandel har igår blivit friade av Stockholms tingsrätt med motiveringen att flickan förvisso hade blivit misshandlad och tvingad till sexuella handlingar, men att männen eventuellt inte förstod att flickan inte ville ha sex. Männen heter Andreas Jonsson och John Brax Kjellström och driver krogen Grabbarnas vid Stureplan i centrala Stockholm."

fyyyyfaaaan.

Jag har precis återvänt till malmö efter vår två månader långa turné. Kom i lördags. Det känns skitkonstigt att vara tillbaka. När man är ute på turné har man liksom inget privatliv, man bor på hotell, åker buss till olika städer, spelar sin föreställning, dricker öl, äter och sover. Det är allt. Att plötsligt komma hem till en lägenhet fylld med privata grejer känns typ obekvämt. Som om jag är i nån annas hem och snokar. Hem för mig har blivit ett sterilt, sjukligt renstädat rum. Med en bibel på bordet, en chokladbit på kudden och en ölöppnare i badrummet. Det är det konstiga med hotellrum: ALLA rum har en öppnare på toan. Och ALLA hotell har en ismaskin i korridoren. Och betal-porr i tv:n. Dom uppmanar en verkligen att svina. Och det funkar; man svinar. Men det absolut värsta är dan efter, när hotellrummet ser ut som ett slagfält, sängen är sönderhoppad, folk har rökt överallt och nån har spillt öl på mattan: då hänger man ut en skylt på dörrhandtaget där det står: "clean my room" . Sen går man ner och äter frukostbuffé tills det kommer ägg och bacon och våfflor och färskpressad juice ur öronen på en. Man tänker "jag e rock n roll" men samvetet säger "fyy!" och får svansen att sloka mellan benen.
Det har varit en helt sjuk tid, jag har ännu inget perspektiv på vad jag upplevt, allt är rörigt och jag är konstant yr. saknar folk jag egentligen knappt känner. saknar trygghet paradoxalt nog. är vilsen i min gamla hemstad. ynk, gny.

Fick reda på en fruktansvärd sak igår som höll mig vaken hela natten och idag har jag varit på ett vansinnigt humör. har pendlat mellan avgrundsdjup sorg och hysterisk jävlar anamma. låg i fosterställning i en säng på tv-huset två timmar innan robinsinspelningen och tänkte "livet är en kamp" om och om igen. sen klappade jag mig själv på huvudet och somnade.
sen vaknade jag, satte på mig mina glasögon och var rolig.

fan, ibland är jag kingen.

tjut, ut
slut

world wide wendela!