punkt och stor bokstav

hej boys and girls! min posttraumatiska-melodifestivalen-stress börjar släppa och jag har kommit ur tunneln och bländats av vardagens ljus. det var jävligt roligt att uppträda men jag är missnöjd med min sketch. det känns inte superjobbigt men obekvämt, som om man varit full på en fest och haft skitkul men man oroar sig för att man gjort bort sig och att folk hatar en utan att man vet om det. men TACK alla underbara människor som lämnat beröm i kommentarlådan. ni fattar inte hur glad jag blir.
det var overkligt att vara i jönköping och delta i den största tv-galan i sverige. jag hade föreställt mig att det skulle vara glammigare och mer omänskligt på något sätt. men scenen är ju en kuliss, byggd av trä och plast och artisterna är som vem som helst. dom äter lunch och är nervösa och tja det blir ju stort bara för att många har ett intresse av att göra det stort. ett av mina finaste minnen är när jag satt vid kristian luuks bord på efterfesten och han och carina berg sjöng "jessica i 9A, jag vet att du har linser!" lite då och då. min mage blev alldeles varm.

jag saknar malmö. stockholm är mycket jobb just nu. jag längtar efter att få vara liten, bli omhändertagen, slippa prestera. bara några dagar. känna mig lugn och trygg.

jag skickade ett gnäll-gny-sms till min gamla man, han svarade så fint, påminde mig om att livet är en välsignelse.

puss nu

W