Jag har läst ut en bok. Det triggar mitt belöningcentra ska jag be att få tala om. Sprit funkar för vissa, cigg funkar för andra, sista sidan i en bok funkar för mig. Kanske för att min syster var bokmal och jag en spegelapa. I julklapp fick systern Maria Gripes samlade, jag fick färgpennor och en våffeltång. Förmodligen är det därför jag klappar min rygg när jag läst ut en tjock bok. Jag kan också vara ett läshuvud. Men stod jag inför valet bok eller spegel skulle jag inte tveka en sekund. Med en spegel är man aldrig ensam, aldrig uttråkad. Jag är ju där, jag! Det mest intressanta på hela klotet. Jag skulle skratta åt en den som valde boken, vilken bok det än var. Lasermannen, Gösta Berlings saga eller Huckleberry Finn - det spelar ingen roll. Jag och min spegelbild skulle gnägga hånfullt i samförstånd. Nog om det.
I min utlästa bok stod det att man använder sig till 90% av sin syn, 5% av sin hörsel och resten tar lukten och känseln hand om. Det innebär alltså att om man blir huggen i ryggen med en påle känner man av det lite grann men det är inte förrän man vänder sig om och ser vad man blir utsatt för som man skriker AAAAHH!!! Som om smärtan sitter mest i ögonen. Det är en bra bok. Halvbrodern. Den handlar om att världen vill bli bedragen eller mundus vult decipi som det heter på snarkspåket.
Ha en bra dag.
/W
I parken utanför mitt hus finns en liten rabatt där gatukontoret brukar plantera växter som är typiska för årstiden. Rabatten har stått tom ett tag, jag har väntat på tulpaner eller krokusar. Igår såg jag att de hade planterat små granar i rabatten. Julgranar. Det är mitt i mars, snön ligger vit på marken, granar kantar min väg till konsum. Snälla, plantera solrosor, om än bara för en dag. Världen vill bli bedragen!