bright-eyed and bushy-tailed

För första gången i mitt liv har jag drabbats av sömnlöshet. Alla som känner mig vet hur chockerande det är. Jag är en mästare på att sova, har alltid kunnat somna var som helst, hur som helst och med vem som helst. (Har sovit mig igenom nätter där jag på morgonen insett att ett askfat vält över mitt ansikte, har även vaknat pigg och nyter efter en god natts sömn med kattkräk i håret utan att fatta nånting.) Men de senaste dagarna har jag legat klarvaken i min säng och tänkt så intensivt på saker att jag själv kunnat höra hur det knakat. Igår natt gav jag upp klockan fem och gick upp och provade kläder. Av alla saker man kan göra i gryningen så valde jag att spegla mig i olika outfits. Vafan säger det om mig? Jag tror att jag vill förändras, förnyas. För jag satte på mig märkliga kombinationer. Matchade en knallröd klänning med ett par chockrosa strumpbyxor och virade ett lila halsband om huvudet som ett bandage. Och tyckte jag blev fin. Rött, rosa och lila ihop skriker ju gudrun sjödén vilket känns väldigt oroväckande. Håller jag på att bli en ung kulturtant som liksom försöker klä mig gammalt på ett ungt sätt? Som en medelålders kvinna som sätter på sig ett par gula cheap monday-jeans fast tvärtom? Uh, hoppas inte. Ska på möte klockan nio imorgon så jag hoppas att jag somnar inatt. Om inte så hoppas jag iaf att jag sätter på mig nåt mer normalt i gryningen så att jag inte får för mig att gå ut i den där åtta år gamla tröjan som visar magen som jag tyckte jag såg cool ut i igår. Jobbigt att behöva oroa sig över sig själv. Vad man kan tänkas hitta på som man sen måste skämmas för. Men jag vill ju bara förnyas. Förädlas.
Igår på konsum såg jag en skylt som gjorde reklam för nån produkt i nån korg. Det stod "ny kvalitet!" på skylten. Inget om att kvaliteten var förbättrad, den var bara annorlunda. Det tyckte jag var kul. Och typ hederligt. Nästan all annan reklam är ju helt utflippad. En vän till mig har en dove-tvål i sitt badrum där det står "approved by over a hundred real women" Skönt att veta att det är REAL women som tvättat händerna och gillat det. Och inte låtsas-kvinnor. Det hade man ju annars genast misstänkt.
- ah, du säger att hundra kvinnor har gillat den här tvålen?
- över hundra kvinnor
- ja okej. men var det RIKTIGA kvinnor?
- ja, det var det
- och hur vet du det?
- det står här på förpackningen
- aaa...

Imorgon ska bjuda på middag igen. Jag är så jävla trevlig.

/wardrobela

matånga och fönsterimma

älskar traveling wilburys "not alone any more" på ett autistiskt sätt, kan inte sluta lyssna. lagar morotssoppa med ingefära och apelsin och väntar på att sällskapet ska anlända. det är dimmigt ute men jag känner mig tvärtom, sjukt polerad. det är en fin känsla. den här dagen kommer inte sluta vara bra förrän den är över.

jag har gjort en mycket dum och omogen sak som jag borde få smisk för. bara för att jag är så jävla feg. men jag ska aldrig mer göra om det. önskar jag kunde berätta om det här för det är väldigt komiskt, på min bekostnad. men fel personer kan läsa. och det vore illa.

skumt att ha en blogg där man måste va kryptisk.

soppan kokar, vinet väntar, dammsugaren sköter sig inte själv. det är fint att känna sig behövd.

/W

extraliv

jag var så jävla patetisk igår. mamma fyllde år så jag hade varit och firat henne och var lite champagne-full. ville gå ut men ingen av mina två vänner kunde. så jag satt ensam i min gamla lägenhet, fredag, champagne-full och tyckte synd om mig själv. skrev melodramatiska sms till killar jag haft ihop det med. typ "spöktimmen är här och jag har inga kompisar, buhu". fast det är sant. jag har nästan inga kompisar. i malmö bor det iaf bara två som jag kan ringa. det brukar va okej, för jag älskar dom och dom brukar alltid vilja träffas men igår var det jobbigt att inte ha fler alternativ. jag brukar alltid ha en lista liggandes där jag skriver upp saker jag måste fixa. just nu står det Lämna in cykeln, skriv till Stig, lämna in kvitton till Anita, present till Elli. Igår skrev jag till en punkt: fixa fler kompisar. vi får se när den kan bockas av.

jag tänker på en rad ur en låt hela tiden. det är björns vänners "vad ska jag med ett foto på dig?". Jag avslutade något som jag hoppats på igår, per sms, mitt i natten, full och besk. Och idag maler låtraden i huvudet: jag längtar hellre efter sånt som inte finns än det jag inte får.

det är så bitterljuvt att trösta sig med musik som träffar mitt i prick.

Nu är ska jag laga mat och äta den och inte se fram emot något.

/Watten Closett