"utan titel"

Idag på Simpsons hade Homer dålig syn så Marge tog med honom till en optiker som hetter EYE CARAMBA. Det var ett kul namn. Jag har sett Guldbaggegalan och blivit glad att Tuva inte fick nåt pris för hon är dålig och okarismatisk och det säger jag bara för att jag tycker att jag är bättre än henne he he. Men galan var stel som vanligt och den enda som var okej att titta på var hon där Maria Lundquist som är typ gammal och aldrig ansetts särskilt vacker men just därför blir hon en sån som man tycker är snygg. Som Ann Petrén och Ulla Skoog. Dom är rynkiga och har smala munnar men milda ögon och dom är dom enda som kan göra avslappnade grejer på filmgalan. Sant som som döden. Idag lämnade jag tillbaka fem kläder som jag kpt på H&M för tusen kronor. Jag har ett litet lurigt system som går ut på att jag går bakom ryggen på mina två största begär och skapar på så vis två kickar för priset av en. Så här: Jag köper allt jag vill ha en dag och älskar livet och pengarna och plaggen och överflödet och sen lämnar jag tillbaka alltihopa några dagar senare och känner mig
dubbelt så rik som innan
anti materialistisk
rävigt listig

Plus minus noll. Det är som när man får panik när man inte hittar sin plånbok när man är helt ensam utomlands och man börjar svettas och vill gråta men sen helt plötsligt ligger den i ytterfacket och när man inser att allt är precis som innan plånboken försvann blir man så jävla lycklig. Hundra gånger lyckligare än man var innan. Trots att ingenting hänt. Och det är det man är lycklig över. Ingenting!


Hejdå då

w

Snygga:
Mads Mikkelsen. sexi sexi.
Kate Blanchett. hy, konturer, aura.
Kirsten Dunst. Fina tänder t.ex.
Kanske ändå Johnny Depp.

shit manhattan

Okej, jag ska dela med mig av en sjuk nyhet. Owen Wilson datar Jan-Erik Sääfs syster som bor i LA och de planerar att besöka J-E i sommar och han bor I KIRSEBERG!!!! Mitt gamla hood, i ett pittoreskt låghus mittemot min gamla högstadieskola. Jag är chock-lycklig över detta faktum och planerar att köpa mig en sån där liten ihopfällbar campingstol så att jag slipper stå upp hela sommaren. Jag måste stalka honom, jag måste se honom stöva runt i mina gamla kvarter, jag måste erbjuda honom en guidad tur "på backarna" som lokalbefolkningen kallar det ho ho ho och vill han bara lyssna så kan jag berätta en anekdot om varenda hus, varenda buske, varenda lyktstolpe (jag har gått in i typ alla) i hela stadsdelen! Gode Gud, gör så att han vill lyssna! Om han inte har tid kommer jag att bli hysterisk och skrika "I'm a fan!!! I loved you in Shanghai nights and noon and in wedding crashers! 'True love is the soul's recognition of its counterpoint in another!'" Det blir nog en härlig sommar i år.
De senaste dagarna har varit mäkta bra. Jag har druckit och dansat och ätit god mat och haft bra samtal med viktiga människor. Jag känner mig ung. Jag känner mig omtyckt. Jag älskar att känna mig omtyckt, utom av en person som tycker om mig överdrivet mycket. En annan person verka tycka alldeles för mycket om min kille. Det stör mig. Men life is life na na na nana och jag blir alldeles strax bjuden på chili con carne av min läckerhäck till man och sen ska jag och E&E träffas och babbla.

Frid och fröjd

W

iskallt

rik och vacker

Igår var årets fattigaste dag (HELA året inräknat alla jävla besserwissrar). Jag märkte det. På banken hade jag noll, i plånboken fanns ca 20, och till kvällsmat åt jag chips. Framför teven. Hade Mike Leigh sett mig hade han genast skapat en ny film baserad på den sanna historien om mig. En fattig, blek kvinna med vuxenfinnar som jobbar jämt i en hemsk fabrik och så vidare. Men eeh det blir en kortfilm för idag har jag 11 tusen på kontot och jag är skitglad och jag har täckkräm och jag ska äta salladsbuffé till lunch. HA! Jag gjorde bara ett kort studiebesök i underklasssen, skulle aldrig stanna där, hinner inte, har för många snygga stövlar att köpa.
Vad var det nu jag ville säga egenklien? Jo att jag vill ha barn. Nä det var inte det. Att jag vill göra en jordbävningslik succé i en egen föreställnig och skicka inbjudningskort till juryn på teaterhögskolan. Japp, det var det jag tänkte på.

och det var det jag gjorde, skulle det visa sig. I typ maj. Ingen motor spinner bättre än hämndbegäret!!!

fred åt vissa, död åt andra!
Wendela

kiss my tit

Min sinnesstämning är "missnöjd" om det är nån som undrar hur jag mår. Jag är så trött jämt. Jag är besatt också. Av tre spel som heter jewel drops, dr mario och puzzle league som jag spelar på min gameboy micro, aka the precious. Oh my god, jag måste spela nu. Förresten, om du är tvilling så säger stjärnorna att "du sover ganska oroligt just nu, vilket kan vara ett tecken på att du är lite spänd och kanske ängslig för något". Tur att det finns horoskop annars hade säkert alla tvillingar trott att de legat vakna p.g.a. espressokannan de drack 5 i läggdags. Shit my ass.

/kvällsmat: burgare á 12 kr, pommes, kaffe, bildäck, banana skid

ps. sugen på mer! MER BILDÄCK!

fakta: en googling på "tit" ger 30 200 000 träffar

stan bär vitt!

Dagen! Gnistrande fräsch, strålande ljus, himlande hög. Min röv ska ut och det är inom kort! En ny mobil måste komma i min ägo. Att leva utan är allför svårt. Jag känner mig liksom orolig hela tiden, tror att jag glömt stänga av spisen eller att jag tappat mina nycklar. jag gräver runt i min handväska flera gånger om dan utan anledning, bara för att "kolla nåt" men det enda jag varje gång hittar är tuggummi och läppglans. Så det blir en hel del tuggande med kletiga läppar, likt en ko. Minus kletet kanske. ? Är stadsbarn.
Ja önskar jag kunde reflektera lite över något världsaktuellt eller åtminstone något nationellt eller för tusan nåt lokalt men jag har ingen aning om vad som händer utanför min vardag. Allt jag vet är det jag ser med egna ögon. Så jävla förr i tiden.

Bäst just nu:
att spela Mah Jong framför en brasa med äggtody i ena handen och en kall clementin i den andra.

Sämst: att förlora (+ att se ut som en obakad capricciosa i ansiktet)

jabba dabba doo

w

ex på fult: att säga "vilken snygg jeansbyxa"

Det är en deppig tid men ingen regel utan ett undantag och idag var det jag som var lycklig. Allt har gått så snabbt och bra. Och efter jobbet gick min avdelning till Mosaik och åt och drack och hade det äkta trevligt. Jag är fortfarande helt lång i ansiktet eller vad man säger. Förvånad. Det var så tjejigt. Så sex and the city. Fast så mycket bättre som verkligheten alltid är. Ingen var äckliga Carrie till ex.
När jag kom hem satt min oberäkneliga man och lyssnade på Edvard Persson. Knastrigt. Fint. "Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv, och sett människor komma och gå" och sen nånting gammaldags med "tjärlek".
Och jag hade fått ett mail från en vän som skickat en låt som var så fin så det skar i hjärtat.
Jag älskar mycket.
Sömn
Äkta kul
Musik för mig
gymnasiet
barn
massage, kli, klapp, smek
sol och vår
att nattuggla


aj ö!

W

om du pallar

Det har varit kaotiskt. Fullmåne och mens och i fredags fick jag nästan kicken. I tisdags kom jag inte in. Jobbiga grejer no shit.
Snabbt: I fredags vaknade jag med stresspanik över mina scenprover och ville till varje pris vara ledig hela helgen och repa. Hela januari har varit öken på jobbet för ingen har råd eller lust att köpa kläder så vi har varit fler försäljare än kunder i affären hela dagarna. Hur som, fredagmorgon ringde jag till jobbet och bönade och bad att jag skulle få vara ledig fred och lörd. Chefen sa nej. Jag sa det är jätteviktigt för mig, bla bla, men hon sa alltså blankt nej. Jag blev ledsen. Inte för att hon inte förstod utan för att jag inte kunde repa. Jag kände mig som en stor påse med gråt som stått upp och ner i tre veckor så att allt gråt samlats i öppningen men inget hade sluppit ut för påsen (jag) var så väl försluten. Men nu bröts alltså förseglingen och allt gråt bara woooäääää vällde ut, huller om buller och jag kunde inte snörpa ihop påsen igen. Jag tjöt som en riktig skådespelerska (hahaha, fast äkta tårar, äkta sorg) från klockan tio till klockan ett. Sen gick jag hem. Trots att jag inte fick. Jag fattar fortfarande inte varför de ville tvinga mig att jobba hela dan. Jag var ju helt oduglig, bara grät och snorade, tog betalt av frågande ansikten som inte kunde reda ut om jag var krafigt förkyld eller helt i bitar. Jag försökte prata med den principfasta chefen flera gånger men hon bara skakade på huvudet och sa samma sak om och om igen: man kan inte be om ledighet samma dag, man måste kunna lämna sitt privatliv hemma, du har ingen giltlig anledning att gå hem. När klockan blivit ett hade jag skitont i huvudet och påsen var bara halvtömd och det rann oupphörligt ur ögonen så då förde jag följande samtal med chefen inne på skolagret:
Ja: jag pallar inte vara kvar här
Chefn: om du går nu får du ogiltlig frånvaro vilket förmodligen kommer att leda till att du blir avskedad
Ja: men titta på mig, jag är ju helt oduglig, vill du verkligen att jag ska gå omkring här och storgråta hela dan?
Chefn: man kan inte ta med sitt privatliv till sin arbetsplats, det går inte
Ja: men jag är ingen robot!!!
Chefn: lugna ner dig
Ja: jag mår skitdåligt och jag går hem nu
Chefn: då måste jag ge dig ogiltlig frånvaro
Jag: du gör vad du måste och jag gör vad jag måste

Sorti.

Jag bölade mig genom eftermiddan också och sen ringde STORchefen och var jättearg och sa "det här har inte gått rätt till" typ tusen gånger. Jag tyckte inte heller det hade gått rätt till. Jag tycker att dom borde ha klappat mig på ryggen och sagt gå hem och snyt dig och andas och ta det lugnt. Jag förklarade för dem varför jag var ledsen: Jag var uppstressad och livrädd för att inte göra ett bra scenprov, ledsen över att jag vill bli något som är så jävla svårt. Ingen fattar vilken press det är att söka. Man har tre minuter på sig att prestera sitt allra fucking bästa. Det måste hända där och då annars är det kört. Det finns inga andra chanser. Åker man ut får man vänta ett år tills nästa gång. Det är inte kul. Och jag fyller 26 i år. Jag börjar blir för gammal. Men dom sa bara att jag inte hade giltliga skäl att vara ledsen. Om min mormor hade dött hade det varit en annan sak, sa dom. Eller om jag brutit benet. Dom fattar ingenting. Man kan ju inte säga till en människa som mår skitdåligt att hon inte har rätt att göra det. Skitsamma. Jag stannade hemma på lördagen också och repade och när jag kom till jobbet på måndagen fick jag en muntlig varning.

På tisdagen sökte jag och det gick skitdåligt. Jag var nervös och allt gick fel. Min mun var totalt uttorkad, som om tandläkaren hade lagt sin sugslang i käften på mig och sugit upp allt saliv. Jag har fan aldrig gjort en bra sökning i hela mitt liv. Men jag har fan aldrig varit dålig på en scen. Dom borde se mig på riktigt. Men men men. Livet går vidare. Jag tror att jag kommer att hamna rätt tillslut.

Igår fyllde Hans år. Vi åt på rest Möllan, han oxfile med pommes och jag fisksoppa med vitt vin. Inte för att vi tyckte det var gott utan för att cementera könsstereotyperna. Sen kom en massa skitfint folk och kvällen blev mjuk som guldbrie. Mina vänner. Är de bästa vänner. Man kan ha.

Olé!

Wende

Nej

NEEEEEEEEEEEEEEEJJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Är det nån som har ett tips på vad jag kan bli?

Nu ska jag fira min man. Han fyller år. Livet går vidare.

W

blankt

Kära vänner. Jag har tagit bort alla gamla texter av olika smarta anledningar.
Jag kommer att fortsätta skriva så stay online.

Mitt yrkesliv står på ruinens rand. Jag förklarar senare.

På tisdag gäller det.

W