23 augusti 2007

short but true

La di la. Jag orkar inte tänka ikväll, fingrarna får skriva vad dom vill. Malmöfestivalen puttrar på. Vilket jädrans långkok. Imorgon spelar jag på kulturmanegen kl 23. kan bli kul, kanon, kalkon. man vet aldrig.
på söndag flyttat jag till stockholm. holy christ. jag är inte riktigt redo. jag hade kunnat skriva om så mycket, det händer ju saker hela tiden och tankar snurrar, idéer kläcks. men jag orkar inte. inte just nu. just nu ska det sovas. sovas i min säng.
puss ut slut tjut.

03 augusti 2007

jag älskar mig själv mer än en hund hade älskat mig

friday i'm not in love. har mens och är ensam. ute är det sommar ta mej fan. jag har pimpat min kropp på friskis gym ett par dagar i rad. känner mig göttig. en man med ung kropp och gammalt ansikte visade mig och en överviktig dam från höllviken hur maskinerna funkar. det var ganska kul. men för att vara gyminstruktör var han värdelös. helt lam och rädd. ingen pondus, inget "ta i", inget "öka vikten". när jag blivit lite starkare ska jag slå ner honom.

annars? jag tänker mycket på killar.

vill åka på semester, vill ligga på en strand och bli brännmärkt, vill att solen ska svida i mitt skinn så att jag aldrig glömmer hur det känns att vara riktigt jävla sommarvarm.
fast enligt en vän som vet nästan allt kan kroppen inte minnas smärta. det är en försvarsmekanism förstår ni, jovisst, för annars hade man inte vågat röra sig sedan första gången man ramlade av cykeln och slog ut alla mjölktänder och skrapade upp hela magen. man hade VELAT röra sig, man hade tänkt, "fan vad fint väder, jag tror jag tar en promenad i parken" men så hade kroppen plötsligt erinrat sig smärtan från cykelolyckan och ba: "nä, jag skiter i det. kan sitta i min vadderade lägenhet istället och titta på vädret genom fönstret. funkar lika bra. ganska skönt faktiskt att slippa gå iväg. slipper man gå hem igen sen."
(Allt det här är en del av min nya stå-upp-akt. vad tycker ni? Rätt kul va? Rätt fräscht.)

Det var ju tråkigt att Ingmar Bergman dog. Han som var så gammal. Han som var en så söt gubbe. Så vis. Så djävulskt begåvad. En riktig demonregissör.
Vem ska nu äga allas beundran? Vem ska vi nu tävla om att älska mest?
Eee... Han, Hobert?
Nää.
Han som gjorde änglagård då, Nutley?
Nä, han är ju inte ens svensk!
Eee... men inte Susanne Bier väl?
Nä, hon är ju ingen man! Och dessutom är hon DANSK!
(Det här är andra delen av min stå-upp-akt, dock inte färdigskriven. Har ingen punchline än... Märkte ni att den var lite mer arg och vågad? Lite mer Magnus Betnérsk va? Hähä. Bra skit hur som helst.)

Detta var allt för mig, ni har varit underbara! hejdå! (lämnar scenen, applåderar samtidigt åt publiken, nickar lite omedvetet)

/sillen, en snygg tjej

...och, nota bene, skaparen av den ultimata humorformen Understand-upside down. kom ihåg var du hörde det först.

01 augusti 2007

sensommarsent

Finally. En sommar fattigare. Eller rikare, hur räknar man sånt? Jag har levt i en buss och i en stor stad, alla saker huller om buller, alla människor nära men aldrig innanför. Det skulle va en göttig sommar och det blev det. From time to time. Satans sol som vägrade skina, jävla regn som föll och föll. Jag har spelat den odiagnostiserade men uppenbart rubbade lilla Filippan i olika städer. Ibland gick det bättre ibland gick det skapligt. Två gånger outstanding. Jag är hum hum hum nöjd. Men jag har druckit för mycket. Legat med för få. Shoppat för mycket och jag är vit som en fiskbuk, idag är det augusti.
Igår åt jag eko-get från tyskland. Jag tror det vankas nya tider.


La la la lav

Sillan